Ämnesbetyg eller kursbetyg?
Inget system är perfekt ur alla synvinklar. Det gäller att göra en avvägning för att uppnå ett optimalt läge och därvid bedöma vilket system som ger bäst arbetsmiljö och minst stress för eleverna. Det är även viktigt att eleven har möjlighet att stärka sin konkurrenskraft genom att t ex göra högskoleprovet eller ha möjlighet att pröva för ett högre betyg.
I pågående arbete med att se över gymnasieskolan övervägs om ämnesbetyg ska införas i stället för nuvarande kursbetyg. Kritiken mot det nya betygssystemet med betygen A – F gäller egentligen främst det faktum att större brister i ett betygskriterium medför att kursbetyget blir tämligen lågt trots goda prestationer i alla andra kriterium. Detta håller dock på att justeras så att effekterna inte blir så stora fortsättningsvis.
Programstrukturen består av gymnasiegemensamma ämnen, programgemensamma ämnen, inriktningar, programfördjupning, individuellt val samt gymnasiearbete. Följande två exempel belyser vad skillnaden skulle bli mellan system med ämnesbetyg respektive kursbetyg.
Naturvetenskapsprogrammet har 7 gymnasiegemensamma ämnen med 12 kurser samt ytterligare 4 ämnen som är programgemensamma. Programmets ena inriktning innehåller 4 påbyggnadskurser till de programgemensamma ämnena medan den andra inriktningen innehåller 2 nya ämnen och en påbyggnadskurs. Inom programfördjupningen, som omfattar 2 eller 3 kurser beroende på inriktningsval, kan eleven välja nya ämnen eller påbyggnadskurser. Sammanfattningsvis innebär detta att i nuvarande system med kursbetyg får eleven på detta program 25 kursbetyg. Med ämnesbetyg skulle eleven få som mest 19 ämnesbetyg, färre om eleven väljer påbyggnadskurser i stället för nya ämnen.
Samhällsvetenskapsprogrammet har 8 gymnasiegemensamma ämnen med 12 kurser samt ytterligare 3 ämnen med 4 kurser som är programgemensamma. Av programmets tre inriktningar har två inriktningar nya ämnen och en inriktning enbart påbyggnadskurser. Programfördjupningen innehåller flera valmöjligheter med nya ämnen. Sammanfattningsvis får eleven på detta program drygt 25 kursbetyg beroende på val av kurser. Med ämnesbetyg skulle eleven få högst 20 ämnesbetyg.
En kursutformad gymnasieskola med stor valbarhet av kurser bör rent logiskt ha kursbetyg. Med ämnesbetyg reduceras antalet betyg i ganska liten utsträckning särskilt om eleven i sina val avstår från påbyggnadskurser. Eleven kan taktiskt välja kurser i nya ämnen för att inte riskera att höga betyg sjunker genom att välja påbyggnadskurser. Det torde inte vara till fördel om eleven avstår från att fördjupa sina ämnesstudier. Dock kan antagningskrav till olika högskoleutbildningar vara styrande vid val av kurser.
Nästan alla kurser i nuvarande system omfattar 100 gymnasiepoäng. Det innebär att varje kurs är i princip likvärdig i omfattning. Olika kurser inom ett ämne har ofta olika karaktär. I fysikämnet kan en elev uppnå goda resultat på kursen fysik 1 men ett sämre resultat på fysik 2 eller omvänt eftersom kurserna har olika karaktär och innehåll. Problemen med ämnesbetyg blir att sammanväga olika resultat på olika kurser till ett ämnesbetyg. Erfarenheten visar att elever främst behåller samma betygsnivå eller sjunker i prestation på nästa kurs i ämnet. Det är ovanligare att eleven höjer sin nivå. En elev med svaga kunskaper i algebra blir sällan skicklig i påbyggnadskurser i matematik. Det är främst i svenska som kumulativa effekter visar sig.
En gymnasieskola med ämnesbetyg bör rent logiskt ha kurser med större moduler, t ex 200 gymnasiepoäng. Effekten blir dock att valmöjligheterna då kommer att minska. Å andra sidan kan strukturen på ett tydligare sätt betona kumulativa utvecklingsmöjligheter. Oavsett struktur kommer ämnesbetyg att behöva sättas i alla årskurser eftersom alla ingående ämnen i programmet inte kommer att kunna rymmas i årskurs 3. Varje gymnasieskola bestämmer dessutom själva sin timplan.
Inget system är perfekt ur alla synvinklar. Det gäller att göra en avvägning för att uppnå ett optimalt läge och därvid bedöma vilket system som ger bäst arbetsmiljö och minst stress för eleverna. Det är även viktigt att eleven har möjlighet att stärka sin konkurrenskraft genom att t ex göra högskoleprovet eller ha möjlighet att pröva för ett högre betyg.
Ingvar Åkerberg (L)
Jönköping
2016-12
