Raymond Pettersson, centerpartiet skriver i en debattartikel 28 juli om behovet av att värna det så kallade enprocentmålet i biståndet inte minst i dessa tider när fattigdomen ökar i världen i spåren av coronapandemin. Vi liberaler delar mycket av det som Raymond Pettersson skriver. Därför blir det förvirrande när Raymond Pettersson främst pekar ut Liberalerna i artikeln och anklagar oss för att vara tysta i biståndsfrågor. Vi förstår givetvis om Raymond Petterson inte har tid eller möjlighet att läsa allt som skrivs i biståndsdebatten men vi tipsar gärna om den artikel i slutet av juni i Sydsvenskan där vi skriver om liberala prioriteringar i biståndsfrågor och där vi också tar tydlig ställning för fortsatt försvar av enprocentsmålet.Vi ser också med oro på att det från flera partier öppnas upp för att skära i biståndet under förevändning att resurserna behövs i Sverige. Tyvärr finns detta synsätt både till höger och till vänster. Moderaterna driver som Pettersson mycket riktigt påpekar en linje att skära i biståndet. Men även i betänkandet från Socialdemokraternas Jämlikhetskommission framhålls möjligheten att sänka biståndet för att frigöra resurser till behov i Sverige. Ett sådant synsätt bidrar i förläningen enbart till en mer isolationistisk värld där svenska intressen står i konflikt med internationella intressen. Självklart ska vi inte blunda för de problem som Sverige står inför men att sätta dessa mot global fattigdom är inte vägen framåt. Pandemin har visat hur sårbar utvecklingen är. 120 miljoner människor har fallit tillbaka i extrem fattigdom och utsatthet. För första gången på en generation ökar den extrema inkomstfattigdomen. Samtidigt är vi medvetna om att vi innan pandemin var på väg att utrota fattigdomen i världen. Den utvecklingsriktningen behöver vi hitta tillbaka till och i det arbetet är biståndsmålet avgörande.Liberal politik är internationell i sin utgångspunkt och vi ser internationellt samarbete som fundamentalt. Vi dock ett behov av att biståndet reformeras både på kort – och långsikt. Världen förändras och vi välkomnar den globalisering som är här för att stanna men den för också med sig krav på förändringar av internationell samverkan och med den biståndets struktur.

Vi delar flera av de ingångar och prioriteringar som Raymond Pettersson för fram i sin artikel. Vi tror på ett bistånd som prioriterar jämställdhet och mänskliga rättigheter. Till detta fogar vi områden såsom demokratibistånd, klimatbistånd och ett prioriterat akutbistånd. Det tål att poängteras att Liberalerna är det enda parti i riksdagen som sätter demokratikriteriet främst i biståndspolitiken. Det handlar om att stärka institutioner, civilsamhällets röster och att arbeta för minoriteters rättigheter. Demokratiska samhällen leder per automatik till en jämnare fördelning av resurser, mer jämlikhet och mer jämställdhet.

Vi noterar att Raymond Pettersson inte nämner EU i sin artikel om biståndet. För oss Liberaler är EU mer än skog och jordbruk. Liberalerna är starka EU-vänner. EU har stora möjligheter som biståndsaktör. Större biståndsprojekt kan hanteras av EU-kommissionen snarare än enskilda medlemsländer. EU-kommissionen kan också göra mer för att koordinera bistånd mellan länder, inte minst katastrofbistånd.

Vi tror att politiken gagnas av en sansad debatt. Att svinga fritt och utan ordentligt underlag är sällan ett bra recept för en sådan. Vi rekommenderar Raymond Pettersson att läsa på innan han författar nästa debattartikel.

Jakob Olofsgård
Riksdagsledamot (L) Jönköpings län

Maria Nilsson
Riksdagsledamot (L)Ledamot i EU nämnden