Mångfald

Mångkultur

Dagens krav på nödvändigheten av gemensamma värderingar är som ett eko från det tidiga 1800-talet, från de krafter som vill hålla människorna tillbaka och som var ängslig för en utveckling man inte kunde kontrollera. Historien, inte minst den om de tidiga Missionsföreningarna, visar att ett gott samhälle bäst utvecklas där alla inte är formade efter samma mönster, ideologi eller tro.

När Månsarps och Tabergs Missionsförsamlingar i år högtidlighåller att det är 175 år sedan den första Missionsföreningen bildades i den dåvarande Månsarps socken, är det värt att uppmärksammas mer, än som en inre angelägenhet för de två församlingarna. De förhållanden som rådde på 1840-talet var väsensskilt från såväl kyrkoliv som samhällsliv idag. Men den lilla föreningen som bildades i Kåperyds by 1841 var, tillsammans med många liknande runt om i vårt land, bärare av idéer och övertygelser som kom att omforma det svenska samhället.

Dåtidens lagstiftning förbjöd andakter och gudstjänster, utanför det som då var den Svenska kyrkan. Trots detta organiserades Missionsföreningar. Det pågick en liberalisering av samhället på många olika områden. Gamla ordningar var på väg att brytas upp. Det homogena samhället med dess enhetskultur var på väg att ersättas med mer frihet för individen och grupper att själva forma sina liv. Man tog intryck från andra länder. Den ökade läskunnigheten skapade förutsättningar för en, med ett nutida språkbruk, egenmakt hos de breda folklagren. Det uttryck för religions- och yttrandefrihet som kom till uttryck i bildandet av Missionsföreningen i Kåperyd, var bara ett av många exempel där människorna själva, inte överheten, fattade besluten. Det var en ”under-ifrån-rörelse” som inte gick att hejda.

Trots att lagstiftningen hade börjat spela ut sig själv så kom den ändå att leda till skarpa motsättningar på sina håll. De stora emigrantströmmarna från Sverige till Amerika på 1840-50-talen berodde bland annat på att människor upplevde att ”takhöjden var för låg”. Behovet av att få tro och att få uttrycka sin tro, behovet av yttrande- och samvetsfrihet blev allt större och man längtade efter friheten.

Embryot till en av de viktigaste krafterna, som under det kommande århundradet, skulle omskapa det svenska samhället i grunden, var organiserad. Väckelserörelsen eller ”läsarna” som man också kom att kallas var på väg att ta plats. Vanligt folk organiserade sig och samlades för den sak man brann för och trodde på. Det gamla slutna samhället, med ambitionen att upprätthålla en enhetskultur, ersattes av det öppna och mångkulturella.

Man planerade verksamhet. Man organiserade sig, valde styrelse, ordförande, kassör, sekreterare, byggde missionshus. Man samlade in pengar till missionen i andra länder och behövande i den egna bygden. Det skapades en miljö där människor tilläts att tänka och uttrycka sig, läsa och reflektera, bilda sig en uppfattning och ta ställning.

Så småningom tillkom också andra folkrörelser som, Nykterhetsrörelsen och Arbetarrörelsen. Men ”frikyrkorna var den ursprungliga, moderna folkrörelsen i Sverige” (Gunnar Hallingberg). Det går inte att tänka bort dessa folkliga rörelsers betydelse från den utveckling vårt land haft från ett av Europas fattigaste länder till ett av de mest välfungerande med en välfärd som inkluderar alla.

Då liksom nu ställdes frågan om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle var möjligt? Vad skulle hända om människor gavs frihet att tänka, tro, debattera fritt och uttrycka sig? Klarar vi av att leva sida vid sida med människor vars värderingar och praktiker vi ogillar …? (Henrik Berggren och Mats Trädgårdh). Svaret var inte självklart, men från ”läsarna” var det ett obetvingat ja. Vi kan ta ansvar för det gemensamma, samtidigt som vi hämtar och utvecklar värderingar och övertygelser från skilda källor. Mångfald är inte ett hot, det är en förutsättning.

Dagens krav på nödvändigheten av gemensamma värderingar är som ett eko från det tidiga 1800-talet, från de krafter som vill hålla människorna tillbaka och som var ängslig för en utveckling man inte kunde kontrollera. Historien, inte minst den om de tidiga Missionsföreningarna, visar att ett gott samhälle bäst utvecklas där alla inte är formade efter samma mönster, ideologi eller tro.

Stig-Arne Tengmer
Taberg 2016-08