Kommunerna måste bli likvärda.
De demografiska förändringarna påverkar kommunernas förmåga att genomföra sina uppdrag. Under de senaste 30 åren har en tredjedel av Sveriges kommuner minskat sitt invånarantal. Tio kommuner har minskat med cirka 30 procent. De är främst kommuner i Norrland, västra Svealand och östra Götaland som drabbats av sjunkande invånarantal. De demografiska förändringarna innebär också att andelen äldre och unga ökar.
Kommunernas skattekraft påverkas påtagligt av de demografiska förändringarna. Skatteutjämning och olika typer av statsbidrag försöker kompensera resurssvaga kommuner. Trots det är det ganska stor skillnad mellan de kommunala skattesatserna. Hög skattesats innebär inte att en kommun erbjuder en mer omfattande kommunal service eller en väsentligt högre kvalitet på sin verksamhet.
Det så kallade likvärdighetsbidraget som kommunerna kan söka för att minska klyftorna mellan skolor har inte visat sig ge någon effekt enligt Skolverkets granskning. Små och resurssvaga kommuner söker inte bidraget som kräver att besparingar inte genomförs inom skolan. Kommunerna vill inte riskera att bli återbetalningsskyldiga. Olika specialdestinerade statsbidrag ger inte önskvärd nytta och är inte tillräckligt förutsägbara och långsiktiga.
För att klara alla uppdrag som en kommun har förekommer en rad olika former av samarbeten, kommunalförbund och kommunala bolag. Det är främst inom gymnasieskola, plan- och byggfrågor, tekniska frågor, räddningstjänst som detta förekommer. Den kommunala självstyrelsen är viktig men många kommuner är små och resurssvaga och har inte tillräckligt underlag och kompetens för att klara alla uppgifter. Någon form av samarbete blir nödvändigt men det torde samtidigt påverka de demokratiska möjligheterna att verka.
Den pågående kommunutredningen studerar utifrån direktiven olika möjligheter till förändringar av kommunernas uppgifter och ansvar. En modell är att utöka möjligheterna till samverkan. Tyvärr visar det sig att väl utvecklade större kommuner inte gärna vill riskera sin egen utveckling genom att ingå i samverkan med mindre grannkommuner som ligger efter. Asymmetrisk ansvarsfördelning, dvs att kommunerna ges olika uppgifter utifrån storlek och förmåga, är en annan lösning som utredningen studerar. Frågan är då vilken nivå som ska svara för de uppgifter som kommunen befrias ifrån.
Landets kommuner har olika bärkraft och olika utvecklingskraft. Kommunutredningens uppdrag är att föreslå möjligheter och underlätta för fortsatt kommunal utveckling. Kommunerna står inför stora utmaningar i ekonomin, i kompetensförsörjningen, i kapaciteten, i förmågan att hänga med i utvecklingen och i att omsätta nya krav.
En principfråga är hur kommunerna får sina intäkter. Idag ges intäkter genom kommunalskatt, avgifter, skatteutjämning och olika statsbidrag. Frågan är vilken mix som är lämpligast och vilken förändring som bör ske för att kommunerna ska få mer likvärda förutsättningar att genomföra sina uppdrag.
En annan viktig principfråga är om kommunernas förmåga ska dras isär ännu mer eller vilka åtgärder som behövs för att kommunerna ska bli mer likvärda. Frågan är i vad mån kommunerna ska kunna ha tillgång till olika specialkompetenser eller mer av generalistkompetens. Bildande av kommunala bolag som ägs av flera kommuner, exempelvis inom avfallsområdet, och som styrs av små bolagsstyrelser medför demokratiska konsekvenser. En kommuns uppgifter är inte bara att svara för skola och äldreomsorg.
En kommun behöver uppnå en viss kritisk massa för att på ett bra sätt kunna klara ut alla sina uppdrag utifrån en ganska omfattande lagstiftning inom en rad specialområden. För att undvika att skapa A- och B-lag bland kommunerna kommer kommunsammanslagningar att behövas för att skapa mer likvärda kommuner. Detta ska ske frivilligt enligt kommunutredningens direktiv men det gäller att stimulera och motivera varför en ganska omfattande förändring av kommunstrukturen behövs om vi ska ha likvärda kommuner framöver.
Ingvar Åkerberg
Jönköping
KF-ledamot och gruppledare (L)
